Efter gymnasiet

Tiden går, och jag känner mig väl medveten om det. Kanske för att jag befinner mig i någon slags transportsträcka inför sommaren och höstens förändring och äventyr, kanske för att 2008/09 känns som det sista "sprattlet" innan jag vill ta mer långsiktiga beslut. Vänner börjar bli klara med sina utbildningar, köper bostad och slår sig till ro. Elias har fått ett erbjudande att komma till sin gamla skola och berätta om livet efter gymnasiet. Vad har jag gjort med de fyra år som gått sedan studenten? Jag har ingen stor flytt, magisterexamen eller barnafödsel bakom mig, vilket jag iofs inte ångrar, men jag kan inte undgå att ställa mig frågan: Har jag verkligen utnyttjat och tagit vara på tiden som gått? När slutar egentligen "efter gymnasiet" -åldern?

Jag är en rastlös person och en äventyrsjunkie, jag tycker inte om att rulla i samma hjulspår för länge, jag behöver en mening med det jag gör. De senaste åren har jag haft svårt att skilja på vad jag velat göra, vad jag har varit tvungen att göra och vad jag "borde" göra. Det har känts som om jag står ensam kvar på stationen, och ser alla andra ge sig av.

Nu när jag själv är på väg att kliva ombord, inser jag att jag tog det där tåget för länge sedan. Det bokstavliga tåget är bara mer tydligt att urskilja. Det är dags att avsluta ett kapitel, och börja ett nytt.


"Sjung om studenten..." - Fyra år senare:

flyttat hemifrån. blivit sambo och kattmamma. bott i en 1:a i bromsten och en andrahands-3:a i blackeberg. tågluffat i tyskland, frankrike, spanien och marocko och även varit i estland, storbritannien, italien. jobbat som matkassörska, fritidsfröken, lärare, säljare, biografarbetare och provjobbat på videobutik och ålderdomshem. läst fotografisk bild, 8 poäng tyska och 35 poäng historia. ny bekant- och umgängskrets. två månaders äventyr i usa och ett sommarhalvår i leksand att se fram imot...