REDS
Drama, USA, 1981
Av: Warren Beatty
Med bl a: Warren Beatty, Diane Keaton & Jack Nicholson
Sedd på: DVD
Betyg: 1 2 3 4 5

Ett tre-timmarsepos i två akter, där den första delen utspelar sig i USA under upptakten av första världskriget. Louise Bryant (Keaton) är en feminist från en konservativ del av Portland som möter den kontroversiella ocn vänsterdrivna journalisten John "Jack" Reed (Beatty) från New York. Bryant lämnar sin man och följer med Reed till New York för att satsa på sitt skrivande.

I den andra delen reser de till Ryssland och bevakar Oktoberrevolutionen 1917. De återvänder till USA i förhoppningen att leda en likadan revolution i hemlandet.

Första delen känns ganska ljummen, mycket pga blandningen av spelfilm och intervjuver med de verkliga personerna. I den andra delen ökar spänningen då intervjuverna glesnar och det politiska klimatet skärps. Intressant att lära sig mer om John Reed, som är mest känd för sin bok Tio dagar som skakade världen. Därtill har filmen väldigt snygga kostymer och miljöer, men att filmen belönats med Oscars för Bästa Regissör och Bästa Foto har jag svårt att förstå. Greppet att blanda spelfilm med dokumentära intervjuver känns helt fel, och fotot är verkligen inte märkvärdigt trots de storslagna vyer som erbjuds..

Barton Fink

USA, Drama/Komedi, 1991

Av: Bröderna Coen

Med bl a: John Tutorro, John Goodman och Steve Buscemi

Sedd på: DVD

Betyg: 1 2 3 4 5

Barton Fink (Tutorro) är en uppskattad pjäsförfattare i New York. Men pengarna lockar honom till filmbranchen och Hollywood. Hans första uppdrag blir att skriva ett manus till en B-film som ska handla om en brottare. För att få inspiration flyttar han in på ett sunkigt hotell där han får försäljaren Charlie (Goodman) som granne..

Jag har sakta men säkert betat av Coen-brödernas filmer, och med Barton Fink börjar jag nu närma mig slutet av den listan. Scenografin och fotot är som alltid, klanderfritt. Fotografen Roger Deakins är en viktig pusselbit för att skapa den där Coen-esquea känslan. Ensamblen innehåller idel Coen-favoriter och historian är som oftast något förvirrande/för smart för mig. Filmen når inga högre höjder, men ännu ett stabilt hantverk signerat Joel och Ethan Coen..

Notes on a Scandal

Storbritannien, 2006

Av: Richard Eyre

Med bl a: Cate Blanchett, Judy Dench och Bill Nighy

Sedd på: DVD

Betyg: 1 2 3 4 5

Sheba (Blanchett) börjar jobba som bildlärare på en högstadieskola med stökiga elever och uppgivna lärare. Hon är lika passionerad som vacker, något som både elever och kollegor uppmärksammar. Hon finner en vän i den äldre och bistra lärarinnan Barbara (Dench). En vänskap som snart tar en ny vändning när Barbara upptäcker att Sheba har en allt för nära relation till en av sina elever..

Filmen börjar som ett drama om vänskap och förbjuden kärlek, men mot slutet känns det nästan som en psykologisk thriller. Filmen styrka, och svaghet, är berättartekniken: historian berättas genom Barbaras dagboksanteckningar. Medryckande inledningsvis, men aningen tröttsamt mot slutet. Hennes tankar upprepar sig lite för mycket, som dagboksanteckningar ofta gör. Filmen tar upp ett känsligt ämne, men utan att dömma, man låter filmen vara "en fluga på väggen". Något jag uppskattar, då man själv får chans att bilda sig en uppfattning. Intressant också att fokuset inte läggs på det uppenbara (relationen till eleven) utan på de två kvinnornas minst sagt komplicerade relation.

Millers Crossing

Maffia, USA, 1990
Av: Joel&Ethan Coen
Med bl a: Gabriel Byrne, John Tutorro och Albert Finney
Sedd på: DVD

Betyg: 1 2 3 4 5

Tom Reagan (Byrne) är närmsta rådgivare åt maffiabossen Leo, och försöker på egen hand och med egna medel bevara ordningen i en stad där två maffiafamiljer konkurrerar om makten.

Detta är en av Coen-brödernas första filmer, och redan här kan man skönja vad som senare kommer att bli deras signum: utmärkta dialoger med inslag av mörk komik och en välcastad ensamble. Millers Crossing är rakt igenom väldigt välspelad och en ung John Tutorro agerar sig in i både mitt och Coen-brödernas hjärtan (medverkar senare i Coen-filmerna: Barton Fink, O Brother where art thou? och The Big Lebowski). Lägg därtill utmärkt foto, snygga kostymer och en smart historia. Men kanske är historian lite väl smart för mig och vändningarna allt för många. Någonstans på vägen tappade jag intresse för historien, även om alla delar finns där för att skapa ytterligare filmmagi signerad bröderna Coen.

Storytelling

USA, Drama, 2001

Av: Todd Solodnz

Med bla: John Goodman, Selma Blair, Paul Giamatti

Sedd på: DVD

Betyg: 1 2 3 4 5

Storytelling är uppdelad i två separata berättelser: Dikt och Verklighet. Diktdelen utspelar sig på ett college under 1980-talet där vi får följa en ung tjej och hennes relation till sin CP-skadade pojkvän och översittande lärare. Den andra delen, Verkligheten, utspelar sig i nutid och vi får följa en man med många drömmar och karriärer – alla ofullbordade. Han bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm om en ung kille som går sista året på high school.

Todd Solodnz har även gjort filmen Welcome to the Dollhouse från 1995, som är en riktig pärla. Båda filmerna kretsar kring avvikande personligheter och omaka parkonstalationer. Storytelling är dock mer spretig och jag har svårt att se hur Dikt- och Verklighetsdelarna hänger samman. Den inledande diktdelen fungerar som en slags prolog, till för att skaka om och provocera åskådaren. Verklighetsdelen är den del som får störst utrymme, och som går ner på djupet hos karaktärerna, utan att jag egentligen får några känslomässiga band till någon av de. Och kanske är det meningen, ett kollektivt porträtt av en familj, snarare än individerna som skapar den. Både delarna är intressanta på sitt sätt, och kanske är det inte meningen att de ska hänga ihop eller behöva bedömmas som ett. Jag störs av det osammanhängande för jag har en känsla av att det visst finns en röd tråd bara det att jag har missat den. Av samma anledning gillar jag det osammanhängade. Det får mig att tänka ett varv till, och ett till..

Mitt liv i rosa

Mitt liv i rosa (Ma vie en Rose),

Frankrike, 1997, Drama

Såg den på: TV
1 2 3 4 5

Film om ett barns sökande efter en sexuell identitet i fördomsfullt Frankrike. En familj är nyinflyttade i fin villaförort. Yngsta sonen Ludovic klär sig gärna i klänning och vägrar att klippa håret kort. Föräldrarna avfärdar det till en början som ett barns oskyldiga lek, men när grannfrun upptäcker att Ludovic och hennes son klär ut sig till Barbie och Ken och leker bröllop, börjar Ludovics föräldrar känna av pressen att passa in i grannskapet i den skenbart vackra förortsidyllen.

Filmen är sorglig och fin på samma gång, och pojken som spelar Ludovic är klippt och skuren i rollen. Dock är detta en film som inte riktigt mår bra av att åldras. Temat känns fortfarande aktuellt. Det som inte åldrats väl är keyboardmusiken, kläderna och färgerna som osar 90-tal. Tidsdokument är roliga, men i denna film tar 90-talet över själva historian. Karaktärerna känns utklädda och musiken malplacerat i en film som inte söker den uppmärksamheten. Hade jag sett den för 10 år sedan hade nog betyget blivit snäppet högre.