Klara färger, indiepopigt soundtrack och disfunktionella ungdomar. Låter det bekant? Garden State, Me and you and everybody we know, The squid and the whale.. Bra javisst, men jag var rädd att Juno bara skulle bli en i raden. Istället seglar den upp som en ny favorit! Mitt i grårealism och splattervåld behöver jag filmer som Juno. Den får mig att tro att det fortfarande kan göras feel good-film så som på det ljuva 80-talet.Betyg: F F F F F
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar