No Pasaran!

Storytelling

USA, Drama, 2001

Av: Todd Solodnz

Med bla: John Goodman, Selma Blair, Paul Giamatti

Sedd på: DVD

Betyg: 1 2 3 4 5

Storytelling är uppdelad i två separata berättelser: Dikt och Verklighet. Diktdelen utspelar sig på ett college under 1980-talet där vi får följa en ung tjej och hennes relation till sin CP-skadade pojkvän och översittande lärare. Den andra delen, Verkligheten, utspelar sig i nutid och vi får följa en man med många drömmar och karriärer – alla ofullbordade. Han bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm om en ung kille som går sista året på high school.

Todd Solodnz har även gjort filmen Welcome to the Dollhouse från 1995, som är en riktig pärla. Båda filmerna kretsar kring avvikande personligheter och omaka parkonstalationer. Storytelling är dock mer spretig och jag har svårt att se hur Dikt- och Verklighetsdelarna hänger samman. Den inledande diktdelen fungerar som en slags prolog, till för att skaka om och provocera åskådaren. Verklighetsdelen är den del som får störst utrymme, och som går ner på djupet hos karaktärerna, utan att jag egentligen får några känslomässiga band till någon av de. Och kanske är det meningen, ett kollektivt porträtt av en familj, snarare än individerna som skapar den. Både delarna är intressanta på sitt sätt, och kanske är det inte meningen att de ska hänga ihop eller behöva bedömmas som ett. Jag störs av det osammanhängande för jag har en känsla av att det visst finns en röd tråd bara det att jag har missat den. Av samma anledning gillar jag det osammanhängade. Det får mig att tänka ett varv till, och ett till..